Är det slutet för mosters älskling nu?

Syster och kille och mosters älskling åkte in på sjukhuset i morse. 

Syreomsättningen är nere på 80. Läkarna tror att det kan vara slutet för lille Sebastian. Mosters lille älskling.

Jag känner bara en stor sorg och smärta i mitt hjärta just nu. Jag känner så otroligt mycket med syster Ronja och Peter. 

Att sitta och vänta på att Lillen ska somna in, vem vill göra det?

Det är ju ens kött och blod, ens lille prins, ens älskling.

Ingen vill vara med om något sådant. Man vill överleva sina barn.

Sebastian blir ett år i Augusti. Men slutet känns alldeles för nära.

Samtidgt (vilket är hemskt att ens skriva) så önskar jag att det går fort för honom. Medicinen hjälper inte hela tiden och han har ont och värk i hela kroppen.

Önskar jag kunde hålla om honom, krama honom och säga att allt blir bra, men det kan jag inte. Då skulle jag ljuga. Man säger att mirakel visst finns, men vart finns dem, miraklena? 

Inte inom vår familj iallafall. Inte när människor drabbas av en sådan sjukdom. Ett litet barn. Som ska tvingas ha ont och lida. Nej, jag börjar tvivla på om mirakel verkligen finns. Och gud, ja, han slutade jag tro att han fanns för länge sedan. Livet är rätt orättvist. 

Ronja och Peter; Jag känner med er! Jag älskar er! Glöm aldrig det!

Efter den här natten med kräk och blod och allt, så åkte Syster, Peter och Sebastian in på sjukhuset. Det enda rätta när han inte mår bra. Jennifer och jag städar till syster Emelie. De skulle gå på stan.

Passar på att uppdatera lite nu.

Längtar till sommaren. Då blir det skåne till underbara Österlen. Träffa pappa och syster och mormor och morfar, farmor och farfar och mostrar. Åh, längtar :)

Snart hem till mina älsklingar <3

En bild också på pappa och hans plutt :)

Kram så länge

Just nu är jag i Boden och hälsar på det nya tillskottet i familjen. Oliver.
Passar också på att träffa övriga medlemmar i familjen. Min älskade syster Jennifer och mina andra syskon, och syskonbarn. Hampus och Sebastian.
 
Hampus har blivit en alldeles underbar liten kille, som egentligen skulle hetat Emil :). Han är så busig. Gud vet vad han har i sitt lilla huvud ;)  Passar även på att mysa lite extra med mosters killar.
 
Konstigt att alla får pojkar. Lille Sebastian är inte frisk, och han kommer inte bli frisk heller. Han har Krabbes sjukdom, en dödlig sjukdom. Så många tårar har det också blivit här uppe. Men huvudsaken är att jag får träffa dem och att man tar tillvara på den tiden man får tillsammans med dem. Bättre lite tid än ingen alls. 
 
Önskar att jag kunde göra han frisk. Lille Sebastian. Det är inte mycket till liv att ligga livlös och inte kunna röra sig eller skrika som barn brukar göra. Inte kunna visa vad han gillar och inte gillar. Snart inte kunna se eller höra. Men vad är ett liv egentligen? Usch, så hemskt. Förstår inte hur sådana sjukdomar kan komma till världen.

Orättvist!

Men nog pratat om det, har gråtit tillräckligt. Nu längtar jag samtidigt hem till mina 3 älsklingar, Älsklingen, Bella & Kayla, samtidgt som jag vill stanna här och ha lite mer kvalitetstid med min andra familj.Nu ska jag hoppa in i duschen, jag skriver kanske senare om det händer något nytt. Annars ses vi nog imorgon ;) Kram